På riktigt! Jag kräks snart på hur mycket fritid jag har! Jag vet att man klagar när man har mycket att göra och att man bara vill ha fritid och ta det lugnt. Men jag har så jävla mycket fritid, mellan halv nio och två VARJE DAG! Och på den tiden jobbar alla andra eller går i skolan. Så jag kan inte göra så mycket annat än att vara med mig själv, kanske gå och träna eller ta det lugnt. Är alltid ledig varje onsdag, vilket ingen annan är. Jobbar alltid natt mellan torsdag och fredag, vilket betyder att jag ofta är ledig torsdagen till på kvällen, och hela fredagen. När jobbar jag undrar nog många nu? Jo på kvällar och helger ibland. Jag jobbar när alla andra är lediga i princip. Men egentligen jobbar jag inte så mycket. Skönt tänker nog många. Men ne det är så jävla tråkigt att jag snart spyr av tristess! Jag vill också vara så sjukt trött att jag tycker att det är skönt att bara komma hem och slappa på helgen eller så. Men jag kan inte. För jag slappar JÄMT annars, så jag blir tokig efter tio minuter. Jag funderar liksom på att typ gå ner och fråga om jag får praktisera någonstans på förmiddagar för jag orkar inte vara hemma! Det är så jäkla tråkigt.

Visst man kan hitta på något som man gillar, typ börja sticka eller sy eller vad som helst. Men jag behöver träffa folk, alltså förut gick man i skolan och oavsett om man gillade personerna eller inte så träffade man ändå folk(plus att man alltid hade saker att göra). Men jag är hemma, ensam, för alla andra jobbar. Sen börjar jag jobba och eftersom jag jobbar i en familj som personlig assistent så träffar jag ju bara familjen. Sen kommer jag hem till en pojkvän som självklart är trött efter en hel dags slitsamt arbete. Men jag, jag är varken trött eller känner att jag direkt har åstadkommit något...

Förlåt för detta blurriga inlägg, men jag var tvungen att bara ordbajsa av mig !