Det händer mycket runt omkring. Har märkt att det är något som kommer med att bli vuxen. Det är alltid något. Men just nu är det mycket, och stundtals otroligt jobbigt. Mycket känslor och vissa dagar blir jag helt slut av den emotionella utmattningen. Självklart tänker jag ut och in på hur jag kan göra det bättre. Fundera? Prata? Slåss? Gråta? Skrika? Kanske ska låsa in mig till allt är över? Nej det går ju inte.

Jag är en sån där otroligt ärlig människa, så när någon frågar mig hur jag mår kan jag inte ljuga. Och i och med mitt svar, kommer frågor. Jag svarar, för det kan ju vara skönt att få ur sig. Men nu har jag ändrat mig. Jag ska istället prata om roliga saker. Se fram emot allt jag längtar till under den kommande perioden. Till skolan i höst, till matten är klar, tills vi ska utomlands, till semestern, ja allt!  

Självklart kommer jag inte bara stänga ute det onda, för som en vis kvinna sagt till mig "man kan inte spola över det jobbiga, man måste gå rakt igenom, vare sig man vill eller inte.". Och det är så sant! Därför kommer jag fortfarande vara ärlig och berätta men ha styrkan att säga ifrån när jag inte vill prata om det mer.

Så vad ska jag göra? Jag ska gå rakt igenom det. Det som medvetet sårar ska jag ge vad det förtjänar. Jag ska inte dö under tiden. Och jag ska aldrig sluta kämpa.