Ni vet när man ska gå på arbetsintervju och de frågar om en bra och en dålig egenskap med en själv, då man ska helst ska vända en negativ egenskap till något bra. På samma sätt kan man ju vända det åt det andra hållet. Och precis så är det med min dåliga vana.

Jag är en rätt planerad person, som vill ha ordning och kontroll. I och med detta så har jag blivit väldigt duktig på att hålla grejjer i huvudet och bolla runt tankar. Jag gillar liksom att tänka på saker och vill ha koll. Men ibland vill jag ha lite för mycket koll. Jag tänker alltså alldeles för mycket. Funderar, analyserar, precis ALLT och INGENTING. Det kan vara något som hänt, något som ska hända, något som inte har hänt men som jag måste tänka igenom utifall det skulle hända, you name it, I have thought it. 

Jag vet ju hur otroligt dumt det är, för att inte tala om hur jobbigt det är! Så mycket energi som jag slösar på att tänka på saker som egentligen faktiskt inte finns eller spelar någon roll.

Så varför slutar jag inte bara?... För det går ju inte! Jag har ju varit såhär mer eller mindre hela livet, det är ju jag, Petra, tänkaren. Men så är det ju med dåliga vanor. Det är något som är inrutat och otroligt svårt att få bort, oavsett hur medveten man är. Men man jobbar ju på dom och blir lite bättre för varje dag som går. Och det är precis det jag försöker göra och en dag ska denna dåliga vana vara bortblåst. Visst ska jag fortfarande tänka efter och ha koll, men jag ska lära mig att stanna mig själv när alla onödiga tankar kommer fram.


Ett nutida exempel på detta är att jag länge funderat på att tatuera mig, jag vill men vad? Tänk så ångrar jag mig? Tänk så blir det fult när jag är gammal? Tänk om jag inte gillar motivet om ett år? Tänk om jag vill få bort den och den är där förevigt? Nej förfan sluta tänka! 27/4 smäller det, nu har jag slutat tänkt och bestämt mig för att bara göra.