I fredags jobbade jag, för att sedan åka på det s.k. mötet. Det var om ett jobb jag sökt och fantastiskt nog ville de ha just mig! Jag blev verkligen superglad! Så fredagen var off to a good start. Sen på kvällen träffade vi sara och oskar, vi handlade och åt resturang mat och kollade film, det var mysigt :)

På lördagen jobbade jag några timmar. Och när jag kom hem kom lillasyster Leya hem till mig! Mysigt. Vi åt och myste framför tvn.

Det blev söndag och jag och lillasyster bakade bullar, men inte vilka bullar som helst, utan blåa bullar! Dom blev jättegoda. Sen lagade vi mat och mamma kom förbi. När alla åkt hem blev jag och darling solo igen.

Jag inser mer och mer att visst är det skönt att bo hemifrån och dessutom att träffa carl varje dag. Men man går varandra på nerverna ibland och främst, man saknar mamma och pappa! Man saknar gemenskapen. Man saknar att inte få vara liten. Och man känner sig på något vis inte så behövd och utanför. Man har lämnat sitt gamla hem och ska skapa sitt nya, utan föräldrar och familj. och ska man skapa sitt egna utan mamma och pappa så kan dom ju inte hänga här hela tiden och ringa hela tiden, men man känner sig ju så himla ensam och utanför.

Jag vet att det bara är en känsla som kommer att försvinna med tiden och man vet ju att det är jobbigt i början när man flyttar, men ändå. Dessutom, vad gör man inte när man har ett problem? Jo man letar efter alla andra och hittar eller hittar på tusen till och vips blir vardagen negativ och grå.

Det jag vill säga är att jag är inne i en svacka och måste ta mig ur den, själv. Men det känns ändå skönt att skriva av sig.

Älskar och saknar min familj och vänner <3

pees aot!