Fram och tillbaka upp och ner, men nu kör vi! Och jag går rakt på smeten! Jag har så mycket bra saker i mitt liv. Jag har en kärleksfull familj, jag har en superfin pojkvän, jag har ett jobb som jag trivs med, jag har en egen lägenhet och jag har mina vänner. Men på något sätt har jag dragit på mig en dålig ovana på senare dagar. Jag liksom tenderar att tänka på allt jag inte har/saknar och kan liksom inte se det lilla i allt det braiga.

Det har hänt mycket det senaste året. Jag går inte längre i skolan, en trygghet som man har haft i över tio år, vilket är mer än halva mitt liv ! Jag bor inte längre..., ja hemma höll jag på att skriva, för ibland känns det lite så. Men det jag menar är såklart att jag inte längre bor hos mina föräldrar. Visst finns det otaliga fördelar med det, men det är inte bara en dans på rosor. Ibland känner jag mig väldigt ensam och det är lite jobbigt att precis varje minut av livet ta ansvar. Förut gjorde ju mamma och pappa det, man kunde släppa det helt ett tag om man ville, mat fick man ju ändå och kläderna blev mystiskt rena och liknande. Ja, my point is. Det är en stor förändring och även fast det gått ett bra tag nu så är det fortfarande inte lätt hela tiden.

Men som en älskad person i min närhet sa, det kommer nog ta ett bra tag innan denna verklighet känns som min verklighet, men det är okej, vi har ju varandra.

Tack för ert stöd, för mig, och för min blogg <3